Bloggen flyttar till hemsidan

essnatures nya hemsidor har öppnats och samtidigt flyttar min blogg till hemsidan. Dessutom har jag numera även en facebook sida för företaget och lägger däremellan in bilder på instagram. Detta för att all information skall finnas lättillgängligt på ett och samma ställe. Denna tekniska utveckling av föregåtts av en lång tankeprocess från min sida eftersom jag inte tycker om att jobba vid datorn. Men jag kan inte hejda utvecklingen och faktum är att den nya tekniken ger mig oanade möjligheter att nå ut till nya kunder och läsare med min information och mitt budskap. Jag kommer även i fortsättningen att opartiskt och informativt berätta om aktuella saker om allt som berör företagets verksamhet och det som ligger mig närmast om hjärtat d.v.s. natur, djur och vildmarks- och friluftsliv. Jag ber redan på förhand om ursäkt för att jag knappas kommer att kunna besvara eller kommentera alla era frågor som dyker upp och jag kommer inte heller att börja debattera om det som bloggen handlar om. Hoppas ni hittar något av mitt material på hemsidan som intresserar er och så hoppas jag att vi träffas i skogen vid något tillfälle.

Bloggen finns alltså numera på min hemsida. www.essnature.com

Lilla björnen på bild

En bekant jägare lyckades med sin viltkamera få den lilla fjolårsungen på bild här i Esse förra veckan. Det är helt klart denna björn som jag och många andra fick se lördagen den 6.6. Storleken stämmer överens och så är platsen inte allt för långt borta. Det är överlag mycket på gång i skog och mark just nu. Vi har minst 6 björnar i farten enbart i Esse-Purmoskogarna, däribland en hona med unge i Överpurmo som gick åt bikupor förra torsdagen. Förutom björnarna är också en järv på språng genom nejden. Denna järv sågs i Skrattlass på lördagkväll för att några timmar senare fångas på bild i en annan del av Esse.

Den lilla björn som rör sig i Esse-trakten.

En sällsynt bild på en järv i Esse.

Äntligen en björn!!

Äntligen har jag fått se en livslevande björn i hemmamarkerna! En stor dröm har gått i uppfyllelse och det skedde natten till lördag. Pedersöres fågelrally var i full gång och på väg från Lappfors körde vi Dragnäsvägen mot Dunders och Övre Nådjärv för att eventuellt få höra någon nattsångare där. Klockan var ett på natten när vi kom körande längs vägen och vid det s.k. Heimbacka Rämelandet sprang något mörkt djur snabbt över vägen. Jag gissade strax på björn, men var osäker. Vi var dock tre i bilen och den ena såg också djuret springa över vägen och reagerade också på att det inte var älg eller räv. Vi stannade på platsen för att eventuellt hitta spår efter djuret. Vi var totalt 13 personer i fyra bilar på platsen och plötsligt ropar någon att här står björnen!!! Vi sprang alla dit till samma öppning och jag fick se björnen hoppa över diket och in i ett snår. Björnen rusade dock ännu inte iväg utan en av deltagarna kunde se björnen med kikaren sitta i den närliggande skogen och titta på oss. Därefter drog den sig undan. Spåren kunde relativt lätt mätas i det närliggande grustaget och mätte endast ca 10-11 cm i bredd. Detta betyder att björnen var endast en fjoling eller en s.k. "erauspentu", d.v.s. en ungbjörn som fått lämna modern för en kort tid sedan och söker sig nu egna områden. Därför betedde sig björnen också rätt nyfiket. En fantastisk upplevelse som jag väntat länge på. Jag är som bekant rätt mycket i skogen, men tills lördagen hade jag ännu inte fått se någon björn i naturen. Men nu har jag det!

Björnens fotavtryck i den mjuka torven längs ett dike.

Vandring i Repovesi nationalpark

Under förra veckoslutet vandrade 12 st. deltagare i MI-kursen i Repovesi nationalpark. Resan startade på fredagmorgon från Pedersöre och efter 420 km befann vi oss slutligen vid startpunkten vid Lapinsalmi parkering i Repovesi. Vädret under bilfärden bjöd på mycket regn så det var med blandade känslor man begav sig ut i terrängen. Dock visade sig vädret bli mycket bra för vandringen frånsett en rejäl hagelskur på fredagen och lite spridda skurar under resten av resan. Vi satsade på att vandra en 24 km lång led med namnet "Kaakkurin kierros" smålommens runda. Denna led erbjuder det mesta och bästa av Repovesi och under de tre dagarna fick vi uppleva i princip allt som Repovesi kan erbjuda. Första natten tillbringades vid Lojukoski efter ca 7 km:s vandring. Vandringslederna i Repovesi är mycket tuffa, speciellt om man går med full packning som vi gjorde. Andra dagsetappen på ca 14 km, var mycket krävande på flera ställen med upp- och nedstigningar i blockrik terräng. Något trötta anlände vi dag två till Kuutinkanava där vi övernattade. Söndagen avslutades därefter med en lättare vandring på ca 5 km tillbaka till bilarna. Nätterna blev mycket kalla med temperaturer nära nollstrecket. Några frös i tältet, medan andra upplevde att det gick bra att sova trots den kalla våren. Repovesi präglas av för finländska förhållanden branta klippor och små insprängda sjöar, blandat med äldre tall- och granskogar. Naturen i området är karg och artfattig. Frånsett parkens karaktärsfågel, smålommen, observerade vi inga speciella djur eller fåglar under vandringen. Parken erbjuder mycket bra och utbyggd service, rast- och grillplatser med jämna mellanrum och därtill brunnar med dricksvatten, broar och uthyrningsstugor. Allt detta gör att parken är mycket välbesökt, vilket vi också fick notera under vår vandring. Ett hundratal dagsbesökare, däribland rätt mycket ryssar vistades i parken under helgen. Repovesi kan rekommenderas som en fin nationalpark där man kan bra kan vistas 2-3 dagar och få en fin vandring. Besöker jag parken en gång till blir det dock med kanot eller kajak, något som många andra gjorde under vårt besök där. 

En rejäl hagelskur drog över oss under fredagen

Även i Repovesi hade det regnat mycket så att bitvis var leden under vatten

Repovesi gränsar till militärens skjutområde, dit man inte har tillträde

Vackra vyer bjuder Repovesi på. Här Haukilamminvuori sedd från ett av områdens berg. I sjön häckade smålommen på en konstgjord torvflotte.

Nationalparkens mest kända berg, Olhavanvuori, är ett omtyckt berg för klättrare.

Berg och sjöar är karaktärsdrag för Repovesi nationalpark

En restaurerad flottningsränna vid Kuutinkanava där vi övernattade dag 2.

Fina vyer från Katajavuori bergsområde utöver sjön Repovesi

På resa 12.4 - 5.5

Jag kommer att vara på en utlandsresa mellan 12.4 -5.5, vilket betyder att bloggen liksom min övriga verksamhet tar en tre veckors kreativ paus. Det är mycket på gång för naturföretagaren, bloggen liksom hemsidan kommer att uppdateras och förnyas helt. Dessutom en hel del andra överraskningar. Jag återkommer efter den 5.5 med förnyad fart och kraft då sommarsäsongen kör igång på allvar med paddling och övriga intressanta uppdrag i naturen. 

Mårdhundar på språng

Ett djur som definitivt vaknat ur sin vintersömn är mårdhunden. Denna vecka har jag sett spår av mårdhund lite varstans i terrängen, bl.a. 200 meter från stugan här vid Huvudsjön i förrgår. Vi försökte även spåra upp denna mårdhund, men den hade vandrat så långa sträckor, säkert långt över 5 km på en natt så vi hann aldrig fast den. Mårdhundarna rör sig ofta parvis och igår såg jag dylika spår av två mårdhundar nära Sexsjö i Purmo. Mårdhundsspåret ser ut som ett litet hundspår, är mycket runt och nätt. Dessutom är ofta spåren olika stora. Största förväxlingsrisken är räv, men rävens spår är större, mera avlångt och spårlöpan nästan spikrak. Mårdhunden som har korta ben och knubbig kropp går bredare så att spåren inte bildar en rak spårlöpa. Den extremt fina skaren gör att alla djur, inklusive mårdhunden passar på att förflytta sig långa sträckor just nu. Mårdhunden är ju en riktigt överlevare och sprider sig lätt över stora områden. Mårdhunden är också ett av våra allra vanligaste däggdjur, men få människor får se mårdhundarna som är riktiga nattdjur.

Små nätta spår av mårdhund.

Skogsrenarna invaderade Esse

Under januari och februari rörde sig en flock på fem skogsrenar i Esse-Lappfors skogarna. De fem renarna observerades också i samband med flygräkningen av älg i mitten av februari. Den senaste veckan dök dock plötsligt inte mindre än ca 40 skogsrenar upp i Esse-skogarna! Renarna är fördelade i flera små flockar som alla håller dock till i närheten av Finnholm på östra sidan om Esse å. Renarna har tydligen varit i området redan en längre tid eftersom det fanns mycket gott om spår i terrängen. Skogsrenarna har varit ute och ätit på åkrarna intill ån förutom att de ätit en massa renlav- och fönsterlav på de närliggande bergsknallarna. Skogsrenarna torde dock söka sig tillbaka längre inåt landet nu på våren, men det skall bli intressant att se om någon av renarna stannar kvar på våra marker under sommaren. 

Spår av flera skogsrenar på snön

Skogsrenens spår liknar ett stort älgspår, men är rundare i formen.